Frihandelsavtalet med Chile – så gynnas svenska företag

Chile är ett av endast två höginkomstländer i Sydamerika. Landet är marknadsliberalt orienterat, politiskt stabilt och sedan år 2010 med i OECD. Chile är också Latinamerikas mest konkurrenskraftiga land, enligt World Competetivness Ranking. Med detta sagt är det inte förvånande att Chile också är en öppen ekonomi med frihandelsvänlig politik.

Men Chile är också en relativt liten ekonomi som ligger långt bort. Finns det verkligen vinster för svenska företag med att uppdatera ett avtal med ett så litet land som dessutom redan är enkelt att handla med? Ja, även om handeln var relativt fri redan innan så försvinner ytterligare en hel del handelshinder med det nya avtalet:

• Nästan alla återstående tullar tas gradvis bort så att handeln blir 99 procent tullfri
• Moderniserade regler gör det lättare att utnyttja tullsänkningarna
• Den chilenska upphandlingsmarknaden, både på central och regional nivå, öppnas ytterligare och alla upphandlingar samlas i en digital portal
• Immaterialrättsskyddet stärks avsevärt jämfört med det gamla avtalet
• All handelsrelevant information samlas in en digital gateway, liknande EU:s Access to Markets, vilket skapar en transparent regelmiljö
• Vissa nya och förbättrade möjligheter att sälja tjänster tillkommer, bland annat transporttjänster
• Förbud införs mot krav på lokal datalagring och tullar på elektroniska transaktioner och annan form av “digital protektionism” som inte omfattades av det gamla avtalet

I en tid då handelsmöjligheterna på global nivå minskas är detta välkommet. Men kanske är det på ett helt annat område som den viktigaste poängen med det uppdaterade avtalet står att finna. Det gället tillgången till landets råvaror.

Chile är världens största producent av koppar och näst största producent av litium, med 28 respektive 22 procent av världsmarknaden. Koppar behövs bland annat för alla de elledningar som elektrifieringen kräver och litium är centralt för batterierna. Det är två oundgängliga delar av den pågående gröna omställningen som svenska företag är världsledande inom.

Men vi kan redan köpa dessa varor av Chile, så vad är mervärdet av avtalet? Poängen är att bara för att företag kan göra en viss typ av affärer idag så finns det inga garantier för att de ska kunna fortsätta göra det. Framtida politiska beslut kan lägga hinder i vägen. Regeringar kan göra det svårare för utländska företag att investera i vissa sektorer och exportrestriktioner kan införas . Svenska företag var tidigare inte garanterade möjligheten att investera i den chilenska gruvnäringen och att importera råvaror men det blir de i och med det nya avtalet.

En förhandling är alltid ett givande och tagande och EU har fått gå med på att ge Chile visst så kallat “policy space” för att kunna vidareförädla råvarorna inom landets gränser. Men EU-företag som vill förädla råvarorna inom Chiles gränser kommer inte utsättas för krav på motprestationer i form av exempelvis påtvingad tekniköverföring, för att få tillstånd. Tvärtom kommer de att välkomnas, behandlas på samma sätt som inhemska företag, och garanteras skydd för sina investeringar enligt EU:s modell för det, Investment Court System.

Indonesien är ur råvaruperspektiv ett viktigt land som har slagit in på precis den väg som Chile nu har förbundit sig att inte göra. Indonesien har infört en rad exportrestriktioner som förbjuder eller försvårar export av landets råvaror. Senast gällde detta bauxit, råvaran för aluminium, som inte ska få exporteras alls.

Syftet är att råvarorna ska förädlas inom landets gränser, vilket teoretiskt sett ger bättre avkastning än att sälja dem oförädlade. Men om ingen vill investera i denna förädling blir det ingen avkastning alls., utan en lose-lose situation där ingen får tillgång till råvarorna och världsmarknadspriset på aluminium stiger.

Kanske kan de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Indonesien mildra dessa problem. Men dit verkar det långt. Desto närmare i tiden ligger troligen ett avtal med Australien som också har stora och viktiga råvarutillgångar. Precis som med Chileavtalet är ett viktigt syfte med Australienavtalet att säkra fortsatt tillgång till råvaror.

Åter till Chile. Ett uppdaterat avtal ger fortsatt goda och expanderade handelsmöjligheter med ett relativt litet men likasinnat och viktigt land. Det bidrar framför allt till en bättre grund att stå på för företag, inte minst inom elbilsbranschen, som är mitt i den gröna omställningen och som inte vill behöva oroa sig för tillgången till råvaror som de behöver.

Nu gäller det att det chilenska parlamentet och Europarlamentet godkänner avtalet, vilket förväntas ske nästa år.

För vidare frågor om frihandelsavtalet med Chile – ta gärna kontakt med oss.