Medborgarkommissionen, ett ideellt och oberoende nätverk som bildades i juni, har samlat in en lång rad vittnesmål, intervjuer, debattartiklar och forskningsrön som rör äldreomsorg och sjukvård för att belysa sambandet mellan coronakrisen och de stora förändringar som skett i välfärden de senaste årtiondena.

Många av de brister vi funnit har bekräftats av andra rapporter, från såväl myndigheter som fackföreningar. Ivo-rapporten tar till exempel upp en rad stora bristerna i äldrevården och Kommunals rapport ”Pandemi på äldreboendet” visar bland annat på samband mellan antal smittade och anställnings-förhållandena.

Medborgarkommissionens rapport sätter dessa missförhållanden i det sammanhang som skapats av två stora trender inom välfärden, trender som är följden av medvetna politiska beslut: nedskärningarna och den omfattande marknads-anpassningen.

Om äldreomsorgen hade haft samma andel av kommunernas kostnader som 2002 skulle den haft 20 miljarder kronor mer än vad som tilldelades år 2018. Detta samtidigt som antalet äldre i Sverige har ökat. Antalet platser i särskilt boende har minskat med 10 000 de senaste tio åren och allt fler äldre vårdas i hemmet, av anhöriga eller hemtjänst. Kombinationen av bristfällig kontinuitet, pressade tidsscheman och en hög andel timanställda höjer risknivån. En medarbetare i hemtjänsten besökte i snitt fyra äldre varje dag i mitten av 80-talet. År 2015 hade antalet besök stigit till nästan tolv per dag 

Äldreomsorgen har drabbats av en rad marknadsanpassningsbeslut: köp-säljsystem, lagen om offentlig upphandling, lagen om valfrihet (Lov, rätteligen kallad lagen om företagens etableringsfrihet). Metoder inspirerade från industrin har införts som just-in-time och new public management. Personalen har blivit alltmer regel- och minutstyrd medan egna initiativ och skaparkraft har hållits tillbaka.

Vårdvalsreformen – med den fria etableringsrätten – slog sönder alla möjligheter att bygga upp en lokal sjukvård med folkhälsoansvar. Istället har vård och omsorg i allt högre grad förvandlats till en serviceindustri utan ansvar för befolkningens hälsa. Inom en sådan organisation är det mycket svårt att bedriva smittskyddsverksamhet och exempelvis stödja äldreomsorgen när det gäller att förebygga smittspridning.

En annan del av förändringen av vården, från medborgerlig rättighet till vara, är kortsiktigheten. ”Vi kanske blir uppköpta vid nästa upphandling”, som en sjuksköterska uttrycker det i vår rapport. Goda villkor för personalen är en arbetsrättslig fråga, men i allra högsta grad även en fråga om omsorgens resultat. Inga dokument eller kvalitetsprocesser i världen kan ersätta välutbildad, erfaren och kontinuerligt närvarande personal som orkar med sitt arbete. Otrygga timanställda med låg eller ingen sjuklön är ett säkert recept för katastrof i en pandemi.

Allt detta har haft en avgörande inverkan på pandemins utveckling i Sverige, och det är dessa förhållanden som borde diskuteras på djupet. Istället handlar debatten om munskydd eller inte på stan. 

Med denna rapport och medborgarkommissionens fortsatta arbete vill vi bidra till att sätta ljuset på de verkliga samhällsproblemen och föra in debatten på ett spår som kan göra att vi slipper uppleva fler pandemiår med så allvarliga konsekvenser som årets.

/////////////////////////////////////////////////////

Medborgarnas coronakommission

Maria Sundvall
pensionerad psykiater, Stockholm

Lars Henriksson
metallarbetare, Göteborg